Äntligen sommar?

Snart i alla fall. Trots att vi nu är en bit in i Maj så känns det inte riktigt som att man kan lägga undan den tjocka jackan än MEN det känns som att sommaren är på god väg nu i alla fall. SÅ skönt. Framförallt så skönt att slippa klä på Alex massor med kläder — varje klädesplagg är en fight, heh. Jag ser dock inte fram emot en kokhet lägenhet i Stockholm, men man får ju ta det goda med det onda.

Dagarna bara flyger förbi och består i princip bara av bus och promenader med Alex och Michael. Det är så skönt att kunna vara lediga båda två så vi kan umgås mycket hela familjen. Vi ska passa på att få ordning ordentligt på huset har vi tänkt, även om det känns som att man aldrig riktigt blir klar.

Vår, älskade vår

Jag älskar verkligen våren. Det är så jäkla härligt med sol och framförallt är det så härligt att slippa behöva ta på mig själv och Alex så mycket kläder. Det är ju också skönt att såhär i Corona-tider ändå kunna träffa vänner utomhus.

Vi myser på här, försöker nyttja vädret till max med promenader och träffa vänner ute. Det är skönt att ha huset ändå, alltid projekt att styra med med hus.

Nej men alltså dessa kinder. Min lilla hamster. 🐹

Bästa Frida❤️

Social distansering

Världen är en konstig plats just nu. En pandemi pågår, folk hamstrar toapapper och pasta, en snubbe köper på sig över 17.000 flaskor handsprit i hopp om att kunna sälja dyrt, psykopater försöker lura äldre på deras pengar genom att utnyttja deras rädsla. Många idioter kryper fram ur sina hålor, men man ser också många fina människor. Människor som samlas på sina balkonger för att sjunga tillsammans, någon lär sin hund att leverera matvaror till sin sjuka granne, några privatpersoner köper hem lass med munskydd till sjukvården.

Vissa förstår allvaret, vissa lever fortfarande i någon slags förnekelse. Jag vet inte om det bara är arrogans eller rentav dumhet när folk inte tycker att Covid-19 är så allvarligt. Vi har sedan vi läste om det i början av Januari följt utvecklingen noggrant och anpassat oss efter det, tagit försiktighetsåtgärder från start, då det bara var en tidsfråga innan det spred sig. Jag kan dock förstå att man inte tyckte det var så allvarligt när det “bara” fanns i Kina, det är för långt bort ifrån en själv för att man ska riktigt bry sig. Men jag kan inte förstå hur man inte kan tycka att det är allvarligt nu. Även om man själv kan klara sjukdomen bra så finns det 1) inga garantier för att du klarar det bra, 2) det finns framförallt andra som garanterat inte klarar det bra alls, 3) det handlar om att inte överbelasta vården och 4) att fortfarande hålla igång ekonomin.

Det har ju myntats ett nytt begrepp nu, Covidiot - och det finns många. Det finns mycket jag skulle kunna säga om detta men det skulle bli ett för långt inlägg.

Vi har i alla fall kört social distansering under en längre tid nu, och började som sagt tidigt att vidta de åtgärder vi kunde. Det är jättetråkigt att inte kunna kramas med nära och kära just nu, men ack så viktigt — särskilt för våra nära och kära i riskgrupp.

Organiseringsporr & tänder

Nu förstår vi lite mer varför Alex varit inne i en jobbig fas med sämre sömn och mer gnäll… Nämligen tänder. Nu har två små bissingar börjat tränga igenom i nedre käken, sylvassa, så det är inte konstigt att han varit (och är) gnälligare. Stackarn.

Hursomhelst. Nu när jag går hemma hela dagarna så har jag blivit så sugen på att organisera mer och rensa, trots att jag inte sovit på hur länge som helst men ändå. Så jag försöker vid de tillfällen jag får att rensa och organisera loss här i huset. Nu har jag organiserat i kylskåpet, som annars mestadels varit kaos och vi har rensat ut hela köket på prylar. Vi ska köpa lite fler lådor att ha i kylskåpet och organisera ännu mer framöver, men blev väldigt bra hittills iaf!

Det är så jäkla skönt att rensa och organisera hemma, man mår så mycket bättre.

2020, varmt välkommen

2019 var ett minst sagt händelserikt år som gick otroligt fort. När 2018 blev 2019 var Alexander en hemlighet stor som ett blåbär i magen. Året fortsatte sedan med att jag bytte arbetsuppgifter på jobbet, klippte av mitt långa hår för första gången på flera år, kramade Michelle Obama (galet), sprang omkring på massa event, gick och kollade på Mumford & Sons, var konstant orolig för det lilla knytet i magen, blev otroligt gravid och långsam, försökte hantera den otroliga värmen, blev ännu mer långsam dock kändes det som att graviditeten bara svischade förbi, födde till slut ut 3,5 kilo bebbot och fick uppleva äkta sömnlöshet, visste knappt vad jag hette första månaden efter han kom men blev efter många om och men människa igen, någorlunda i alla fall. 2019, året då vi blev en riktig liten familj.

Det här året känns som det gått så mycket fortare än andra år, och det har varit ett riktigt bra år, det bästa året i hela mitt liv. Jag ser så mycket fram emot 2020 och alla år efter det, och jag ser så mycket fram emot att se Alexander lära sig mer och mer, att se honom växa.