När man blir gravid är det precis som att alla känner att man "tillhör allmänheten". Plötsligt är det helt okej att kommentera ens kropp, storleken på magen, ställa privata frågor och ha åsikter om precis allt. Märkligt ändå?

"Oj va stor du blivit! Säker på att det inte är två där inne?"
Enligt barnmorskor och ultraljud iaf, men vad vet dem right?

"Med en sån mage kommer bebisen bli enorm, aj aj aj!"
Fyi, en liten bebis kan gömma sig i en stor mage, och jag tror det kommer göra ont oavsett faktiskt.

"Vilken liten mage du har! Växer barnet verkligen som den ska?"
Samma gäller här, en stor bebis kan gömma sig i en liten mage. Alla gravidmagar är olika, deal with it.

"Du har verkligen blivit stor! Hur mycket har du gått upp i vikt?"
Ja du, det växer en människa inuti mig. Vad kan du skylla på? Påskmat?

"Du spricker ju snart! Inte långt kvar tills bebisen kommer va?"
Nja, det är fyra månader kvar men ändå. Fråga hur lång tid det är kvar - anta inte.

"Får du verkligen äta det där?"
Tro mig, jag har 100% koll på vad jag kan och inte kan stoppa i mig. Oroa dig inte.

"Hur många gånger har du ätit idag egentligen?"
Helt ärligt så har du verkligen inte med det att göra.

"Passa på att sova nu, sen kommer du inte få någon sömn på 18 år."
Inte för att vara den som är den men man kan liksom inte spara ned sömnen någonstans, bara för jag sover i April kan jag inte bara plocka fram nyttan från den sömnen i Augusti.

"Berätta inte för så många nu bara, du kan ju faktiskt få missfall."
Nähä? Kan man? Känn dig hedrad att du får reda på det i tidigt skede, och tro mig att den gravida är fullt medveten om vad som kan ske och oroar sig redan tillräckligt mycket för det.

Sist men inte minst, fråga om du får känna på magen. Om du inte känner den gravida väl, så fråga innan du tar på magen. Tänk om någon började klappa din mage utan förvarning.

Givetvis är det skillnad om du känner den gravida väl, då vet du ju redan hur du bör bete dig kring just den kvinnan och vad hon tycker är okej - men är du bara bekant, arbetskollega eller främmande människa så tänk dig för ett par gånger innan du säger något.

Japp, det ligger en liten bebis och gottar sig i min mage just nu och vi gick nyligen in i vecka 20 och ca 48,6% av graviditeten är avklarad enligt appen. Jag kan inte beskriva med ord hur lycklig jag är att vi väntar vårt första barn och vi längtar efter honom så mycket (yes, it's a boy!).

Vecka 5 till 9:

Några dagar innan min födelsedag kissade jag på stickan och fick den bästa födelsedagspresenten man kan få. Det enda "gravidsymtom" jag kände var mensvärk och i vecka 7 började jag bli pyttelite illamående men det gick över efter ett par veckor.

Jag hade redan en tid bokad till gyn sen tidigare så i vecka 9 blev det ett vaginalt UL, säkerställa att det faktiskt är en liten bebis där inne och kolla ungefär hur långt gången jag var - var bara ett par dagar fel när jag själv räknat. Även att man inte kunde se mycket mer än en blobb så var det så häftigt att se den, även se och höra det lilla lilla hjärtat som slog så snabbt. Häromkring började jag bli sjukt trött, nickade till vid skrivbordet när jag satt och jobbade t.o.m haha.

Jag tyckte det liknade en mus lite, haha.

Vecka 10 till 15:
Dags för första besöket och inskrivning hos mvc som gick jättebra. Vi valde Mama Mia och fick en otroligt bra barnmorska som vi verkligen trivs med. Veckan efter inskrivning tog vi lite blodprover, bl.a inför KUB-testet.

I vecka 13 (12+5) var det dags för första UL och slutdelen av KUB-testet. Det var magiskt att få se den lille plutten som låg och hoppade som fasen där inne. Vi fick jättebra resultat, allt såg jättebra ut och vi fick även ett mer säkert datum för BF, som inte har ändrats sedan dess.

Måendet under dessa veckor var fortfarande väldigt bra. Illamåendet försvann ju redan någon gång i vecka 8, och annars var det bara lite huvudvärk då och då samt väldigt ömma bröst.

Vecka 16 till 20:
Jag måste säga att det är så skönt att ha Preglife-appen för att enkelt kunna följa vart man är i graviditeten, vad som händer med bebis, vad händer med mig eftersom det är första gången och man har noll koll. Jag är en person som inte gillar att vänta och bokade därför in ett extra UL bara av ren nyfikenhet. Det var så härligt att se att han växte som han skulle och han var morgontrött, som sin mamma haha.

Veckorna fram till nästa UL var väldigt bra. Jag mådde fortfarande väldigt bra, lite huvudvärk fortfarande och lite "mensvärk" men inget att klaga på. Magen växte på stadigt och under vecka 19 kände jag bebisens rörelser för första gången, verkligen en magisk känsla. Inser att jag har känt den lite grann innan men inte kunnat urskilja om det var bebis eller gaser, heh.

Dagen innan vi skulle gå in i vecka 20 var vi på rutinultraljud nr två för att se så alla organ såg bra ut, att allt satt som det skulle, pekade åt rätt håll osv och det såg jättebra ut alltihop. Vi fick också reda på att vi väntar en liten pojk! En pryd, liten sömnig pojk som inte var så medgörlig men hon kunde i alla fall urskilja att det är en pojk som ligger där inne. Så himla mysigt! Det spelar ju absolut ingen roll vad det blir men jag tycker det är skönt att veta + att allt blir lite mer verkligt.

Nu är vi i vecka 20, dagarna rullar på bra och man längtar bara efter att få se honom igen!

Tips på vad man inte säger till en gravid

Gravid - v.9 till v.20