Min förlossningsberättelse

Vi födde på Danderyds förlossning och jag måste säga att jag är så tacksam för all fantastisk personal vi fick träffa under vår vistelse, särskilt barnmorskan Veronica som var den som hjälpte till när han väl skulle ut. Hon var ett så himla bra stöd. Främst är jag tacksam för att ha en så fantastisk man, vet inte vad jag skulle gjort/göra utan Michael.

Allt började med nästan två dygn av oregelbundna förvärkar, som molande mensvärk. Klockan 03.30 måndag den 19/8 vaknar jag av att det känns som att vatten sipprar ut ur mig, jag går på toaletten och tror att vattnet gått så jag väcker Michael och börjar sedan packa ned lite småsaker i BB-väskan som vi väntat med in i det sista. Vi börjar klocka värkarna och ringer till förlossningen och vi får komma in på kontroll runt 06.00, det visar sig dock att mitt vatten inte alls gått, bara slemproppen och jag är bara 2 cm öppen — de gav mig 4 citodon och skickade hem oss.

Sista bilden på magen!

Runt 07.30: Jag spyr upp citodonen tack vare smärtan av värkarna. Fortsätter att ta värk efter värk hemma, som bara gjorde ondare och ondare. Michael tryckte ihop mina höfter vid varje värk, vilket underlättade lite vid smärtan. Jag försökte med dusch, pilatesboll och alla möjliga ställningar men runt 12-tiden fick jag nog och vi åkte in igen.

Runt 12.00: Jag var bara öppen 3 cm, med 3-4 värkar per 10 minuter dock sa barnmorskan att jag inte hade det - jag tror inte deras CTG tog ordentligt pga att jag rörde mig så mycket vid värkarna. De ville skicka hem oss igen… Jag bröt ihop då jag kände att jag inte orkade med en till taxi-resa fram och tillbaka, och jag ville ha smärtlindring. En undersköterska lovade att prata med barnmorskan och när de kom in igen en andra gång så gick mitt vatten och de blev tvungna att låta oss stanna kvar. Phew! Jag fick då lustgas, som var underbart ett tag.

Runt 16.00: Till slut var värkarna så starka att lustgas + tryck på höfterna inte ens hjälpte, så jag bad om epidural. Jag var då öppen 5 cm och någon timme senare kom narkosläkaren och gjorde mitt liv mycket lättare. Epidural var UNDERBART! Jag rekommenderar det verkligen. Jag såg att jag hade värk på skärmen, men kände ingenting.

Man kände sig sjukt snygg.

Runt 19.00: Epiduralen gjorde förloppet långsammare och de satte in Oxytocin-dropp. Problemet var att när de höjde droppet fick jag för mycket värkar, sänkte de det fick jag för lite värkar. Jag hade önskat att de var tydligare och mer på mig om att stå upp och röra på mig, det hade nog gjort förlossningen mycket kortare. Så ska du föda och tar epidural så upp och rör på dig om du kan, det underlättar verkligen.

Runt 21.30: Jag hade öppnat mig 8 cm. Sen stod det still, i många timmar. Jag försökte få i mig lite mat, men det var fortfarande ganska svårt.

Sen har jag ingen aning om vad klockan var, men de kom in på rummet och sa att jag hade ungefär 2 timmar på mig att få ut honom annars skulle de behöva snitta mig då det gått så lång tid. Jag tänkte “i helvete heller” och ställde mig upp och började röra på höfterna, och efter en stund kräktes jag och tänkte ”Yes, nu är huvudet förbi spinaetaggarna!”. Efter en liten stund började det trycka väldigt mycket nedåt, barnmorskan säger att hon undersöker mig om 35 minuter. Efter kanske 5 minuter säger jag till Michael att det trycker på väldigt mycket nu och att bebisen är påväg. Michael svarar att vi har gott om tid på oss (tji fick han) och kallar på barnmorskan.

Klockan 05.00 den 20/8: Barnmorskan kommer in och undersöker mig, säger ”Nämen hej lille vän” och säger att det är okej för mig att prova att krysta. Hon frågar Michael om han vill känna på huvudet, vilket han gör, så coolt! Jag hade bett om att få föda på pall och barnmorskan säger att det är dags att byta ställning om jag vill göra det då huvudet nästan är halvvägs ute. Jag förstår inte hur jag ska kunna flytta mig, men väljer till slut att ställa mig på knä – jag fick hjälp och lyckades förflytta mig från ryggläge till knä med huvudet halvvägs ute.

Väl på knä vill jag bara krysta hela tiden. Jag blir frustrerad när barnmorskan säger att jag inte får eller bara får andas, även om det bara var för mitt eget bästa. Jag känner hur huvudet kommer ut, och barnmorskan säger att jag nu ska förbereda mig på att ta emot honom. Jag reser mig upp och tittar ned, krystar lite grann ser hur han glider ut, jag fångar upp honom och tar upp honom mot bröstet. När han väl ville ut tog det 21 minuter. Det var det sjukaste och coolaste jag någonsin upplevt! Jag var först att ta i honom, inte någon barnmorska, och jag fick ha honom hos mig i 2 timmar innan de ville väga honom etc.

Michael klippte navelsträngen när den slutade pulsera och efter vägning/mätning och en välbehövlig dusch fick vi bege oss mot patienthotellet och försöka greppa att vi faktiskt blivit föräldrar. Vi var lagom trötta efter nästan 26 timmar förlossning och skulle bli ännu tröttare visade det sig…

Helt slut med blod lite överallt, men lycklig.

Igår blev han 1 månad, tiden har gått så sjukt snabbt. Jag tänkte skriva ett inlägg om hur första tiden varit inom kort!

Min lilla snutt.

Gravid i vecka 40

Slutspurten är äntligen här, vi är nu i vecka 40 (39+0), nu är det bara 6 dagar kvar till “due date” - hur galet?! Hela 98% av graviditeten har passerat. Det känns så otroligt overkligt fortfarande och jag tror inte att jag kommer att greppa det riktigt förrän han är ute. Jag är så nyfiken på vad det är för filur som rör sig där inne!

Nu är vi i alla fall väldigt redo! Igår hade vi Hemfrid här hemma som gjorde en rejäl storstädning som egentligen var det sista på listan. Så jäkla skönt och jag kan varmt rekommendera dem!

Om bebis:
Enligt appen är han stor som en vattenmelon och redo att “flytta ut”, han ska bara bestämma sig för att han vill lämna boet. Han mår bra där inne och ligger bra till enligt SF-måttet fortfarande. Däremot är det väldigt trångt då han fyller ut allt utrymme som finns tillgängligt, vilket känns när han rör sig och råkar komma åt revben eller kissblåsan, heh. Det är dock den mysigaste känslan som finns när han rör sig där inne, något jag kommer sakna när han är ute.

Nu är det bara att vänta på att han känner sig redo och vi håller tummarna för att det blir snart!

Mitt mående:
Jag mår fortfarande väldigt bra, det känns dumt att klaga då det finns så många som har superjobbiga graviditeter. Men, om jag ska klaga lite grann ändå…

1) Jag har aldrig känt mig så osmidig i hela mitt liv och när jag försöker ta mig upp ur sängen är det så långt ifrån glamouröst som man kan komma. Som en sköldpadda som hamnat på rygg och försöker ta sig upp, ungefär så.

2) Jag vaknar varannan/var tredje timme (vissa nätter varje timme) för att antingen kissa eller vända på mig. Jag får väl se det positivt, det är väl kroppens sätt att försöka vänja mig vid minimal sömn när bebis väl är ute.

Summan av kardemumman; Jag känner mig tung, otymplig, klumpig och kan aldrig hitta en bekväm ställning vare sig jag sitter upp eller ligger ned. Jag har samma gångstil som en pingvin, i slowmotion. Halsbrännan gör sig också påmind x antal gånger per dygn. Jag mår ju dock bra ändå och känner inte att jag kan klaga när så många andra verkligen har tuffa graviditeter, men som vilken höggravid som helst så känner jag mig väldigt klar med att vara gravid och redo att få ut vår pojk!

Magen:
Ja, den växer ju i takt med att han växer helt enkelt. Vad som brukade vara min navel pekar nästan ned i golvet nu, haha.

Magen - vecka 40.

Jag måste bara visa två nya grejer vi fick hem från Babyshop häromdagen. Dels denna fina filt som är otroligt mjuk och härlig, och en handduk med en panda på — så gulligt!

Gravid i vecka 38

Den här graviditeten har gått så snabbt att det är galet. Det känns som det var igår vi stod där den där kyliga morgonen i December och insåg att vi skulle bli föräldrar. I 262 dagar har jag gått och burit på vad som då bara var stort som en äppelkärna som nu vuxit till sig till ett färdigutvecklat barn som närsomhelst kan bestämma sig för att han vill komma ut till världen. Som vi längtar!

Om bebis:
Nu räknas han som färdigutvecklad och ska väl bara tjocka på sig lite till, men kan egentligen närsomhelst bestämma sig för att han vill ut. Han är stark i sina rörelser och sträcker på sig så mycket ibland att magen ser ut som en kon och gör så det känns som att jag ska kissa på mig, heh. Till och från ger han några rejäla kickar upp i revbenen också, mindre skönt. Han har ofta hicka, otroligt skum känsla måste jag säga. Enligt barnmorskan har han nu fixerat sig också, vilket är skönt!

Mitt mående:
Jag mår fortfarande väldigt bra, dock har jag blivit tröttare och minst en nap om dagen är ett måste. Det är väl inte så konstigt med tanke på vad kroppen faktiskt går igenom just nu, plus att jag inte sovit en hel natt på… Jag vet inte hur länge. I.o.m att det är så trångt där inne så trycker han ju mot kissblåsan, så det blir att gå upp och kissa några gånger per natt + att det är svårare att röra sig så när jag behöver vända mig om så vaknar jag.

Det är väl egentligen det som är det jobbiga just nu, att man känner sig ungefär lika smidig som en säl och måste springa och kissa typ hela tiden, heh. Jag har lite mer halsbränna än tidigare, men känner inte att jag kan klaga.

Jag börjar känna mig lite otålig däremot, jag längtar efter att få träffa vår lille son och jag hoppas verkligen att jag slipper gå över tiden. Håll tummarna!

Magen:
Är rund och go, kan man väl säga! Nu har den sjunkit lite, med tanke på att han fixerat sig och sjunkit längre ned.

Magen - vecka 38.

Vi är redo för dig bebis

Senaste tiden har det varit fokus på att preppa inför vår lilla sons ankomst och nu känns det som att vi kommit i fas ordentligt. Dagarna har bestått av att preppa med nödvändiga prylar, städa och vila. Jag har även städat upp bloggen, då flera inlägg blev lite konstiga när jag flyttade den, särskilt bröllopsinläggen men nu går de att läsa igen!

Hur som helst, skötbordet är redo, sängen är redo förutom att vi saknar någon slags mobil och spjälskydd, vi har kokat nappar, tvättat kläder och BB-väskorna står redo. Mentalt är vi väl så redo man kan bli tror jag. Givetvis blossar lite nervositet upp då och då, det vore väl konstigt annars, men mestadels av tiden känner vi oss båda lugna.

Jag känner att det bara är dumt att gå och oroa sig för saker man har noll kontroll över, det tar bara onödig energi. Hur förlossningen kommer vara eller hur vår bebis kommer vara när han kommer ut är utom min kontroll totalt och det är bara onödigt att oroa sig för mycket — vi får helt enkelt ta det som det kommer! Jag tänkte dela med mig av en ny liten graviduppdatering när vi gått in i vecka 38.

Vi får se exakt vad man känner är bäst att ha vid skötbädden, men hittills har vi i alla fall tagit det som känns rimligast så som blöjor, wipes, tops, krämer, oljor, tvättlappar i tyg… Ja lite smått och gott som man kan tänkas behöva ha i närheten helt enkelt.

Länkar: Skötbädd | Korgar för blöjor | Förvaringskorgar

Hur söt mobil? - Länk: Angela Panda Musikmobil.

Vi får se hur vi gör med bäddningen när han tittat ut, beror ju på hur pass varmt det är etc. Hittills har vi i alla fall lagt ned babynest med kudde, en filt och ett gosedjur så det ser lite mysigt ut. Själva spjälsängen är till för att man ska kunna ha den intill sängen, så man fäller ned ena sidan. När han sedan blivit för stor för den så kan man ha den som soffa i hans rum — så smart!

Länkar: Spjälsäng | Babynest | Filt

Hur gulligt är det att hänga upp bebiskläder? Jag avskyr att tvätta kläder i normala fall, men när de är i miniformat är det annorlunda!

Länk: Klädställning

Länk: Aykasa förvaringskorg

Vi har lite olika nappar så får vi se vilken typ han gillar bäst - om han nu tar napp dvs.

Väskorna är redo - nu inväntar vi bara bebis!

Att packa BB-väskan

Vecka 37 är kommen, över 90% av graviditeten är avklarad och det känns som det är dags att packa BB-väskan. Som jag har googlat och funderat för att försöka få fram vad som faktiskt behövs i en BB-väska… Eftersom jag inte har gjort detta innan så är det ju svårt att veta, men efter diverse listor jag hittat i appar etc samt när jag pratat med vänner så känns det som jag kommit fram till något hyfsat. Vi får väl se framöver vad som faktiskt behövdes i slutänden.

Vi börjar med lilla bebbots väska! Vi tänkte att det var lika bra att ha en väska endast till honom och en väska med mina och Michaels saker så det blir enkelt att navigera sig när det är dags. Vi använder skötväskan att packa i till bebbo — kändes smidigast. Det här tänkte vi ha med oss:

• Ca 4 st omlottbodys
  - Vi kör några i både strl 50 och 56, då det kanske blir en stor bebis, heh.

• Lika många byxor som bodys
  - Några med fot, några utan.

• 1 st hoodie

• 2 st tunna mössor
  - Även dessa i olika storlekar, för man vet ju helt enkelt inte.

• 4 st par strumpor

• 2 st pyjamaser

• 2 st filtar
  - Som vi sovit med innan.

• Hans första snutte
  - Som vi också sovit med så den doftar oss.

• Babyskydd
  - Vi köpte Maxi-Cosi, det kändes som ett stabilt val.

• Bärsele
  - Osäker om detta är något som kommer komma till användning just där men det har tipsats om att ha med det så jag tänker att det skadar ju inte. Vi satsade på Ergobaby.

• Babynest
  - Vi har ju ingen aning om hur många nätter vi behöver stanna så det känns bäst att ta med sig ett mysigt babynest för säkerhetsskull. Vi har kört på Ecoviking.

• Blöjor & våtservetter
  - Det känns som att detta finns på sjukhuset, men andra har tipsat om att ändå ha med sig det så det får bli lite sånt också.

Nu till min väska! Man kommer garanterat att ha med sig massa onödiga saker som man inte behöver egentligen, men ändå.

• Mjuka sköna byxor
  - Jag har förälskat mig i ett par byxor från Boob som jag använt massor under graviditeten så dessa får åka med!

• Stor skön hoodie med dragkedja samt något kimono-aktigt
  - Jag fick en superskön kimono av mina brudtärnor på min möhippa som jag tänker är perfekt att ha med sig.

• Amningskläder (bh + linnen)

• Stora trosor (och sköna strumpor)
  - Man har ju hört om de enorma bindorna så är väl lika bra att ha med sig stora trosor. Jag tar även med mig egna bindor, för säkerhetsskull.

• Tofflor
  - Vissa säger JAAA till tofflor, andra är mer mjeh. Jag tänker att iom att jag hatar att ha strumpor på mig kan det vara skönt med tofflor ist för barfota mot det kalla sjukhusgolvet.

• Amningsinlägg & bröstvårtskräm

• Hårtofsar

• Mjukt toapapper
  - Detta känns som det bästa tipset jag läst. Vi vet ju alla vilket sandpapper sjukhuset erbjuder en att torka sig med och efter att ha tryckt ut en bebis kan jag tänka mig att man vill torka sig med något mjukt.

• Necessär med: mild rengöring för ansikte, kropp och hår, fuktgivande kräm för ansikte och kropp, läppbalsam, intimtvätt, tandborste, tandkräm och hårborste
  - Jag kommer även stoppa ned lite smink i form av bronzer, mascara och typ bryngel ifall jag känner att jag har ork att fräscha upp mig lite innan hemfärd.

• Snacks & tuggummi
  - Packar givetvis ned mina favoritchips med lite tuggummi, dextro och blandsaft.

• Vattenflaska
  - Jag kör på en Imsdal-flaska, för de är så enkla att dricka ur och gör det verkligen mycket lättare att få i sig mer vätska.

• Vetekudde
  - Värme är något som passar bra som smärtlindring för mig överlag, t.ex när jag haft mensvärk så denna åker med.

• Laddare & legitimation

Michael är ansvarig för att vi har med oss iPad och annan underhållning som ev. kan behövas ifall saker drar ut på tiden för mycket, hehe. Vi får se om det kanske tillkommer något i väskorna men känns hyfsat stabilt hittills.