Den här graviditeten har gått så snabbt att det är galet. Det känns som det var igår vi stod där den där kyliga morgonen i December och insåg att vi skulle bli föräldrar. I 262 dagar har jag gått och burit på vad som då bara var stort som en äppelkärna som nu vuxit till sig till ett färdigutvecklat barn som närsomhelst kan bestämma sig för att han vill komma ut till världen. Som vi längtar!

Om bebis:
Nu räknas han som färdigutvecklad och ska väl bara tjocka på sig lite till, men kan egentligen närsomhelst bestämma sig för att han vill ut. Han är stark i sina rörelser och sträcker på sig så mycket ibland att magen ser ut som en kon och gör så det känns som att jag ska kissa på mig, heh. Till och från ger han några rejäla kickar upp i revbenen också, mindre skönt. Han har ofta hicka, otroligt skum känsla måste jag säga. Enligt barnmorskan har han nu fixerat sig också, vilket är skönt!

Mitt mående:
Jag mår fortfarande väldigt bra, dock har jag blivit tröttare och minst en nap om dagen är ett måste. Det är väl inte så konstigt med tanke på vad kroppen faktiskt går igenom just nu, plus att jag inte sovit en hel natt på… Jag vet inte hur länge. I.o.m att det är så trångt där inne så trycker han ju mot kissblåsan, så det blir att gå upp och kissa några gånger per natt + att det är svårare att röra sig så när jag behöver vända mig om så vaknar jag.

Det är väl egentligen det som är det jobbiga just nu, att man känner sig ungefär lika smidig som en säl och måste springa och kissa typ hela tiden, heh. Jag har lite mer halsbränna än tidigare, men känner inte att jag kan klaga.

Jag börjar känna mig lite otålig däremot, jag längtar efter att få träffa vår lille son och jag hoppas verkligen att jag slipper gå över tiden. Håll tummarna!

Magen:
Är rund och go, kan man väl säga! Nu har den sjunkit lite, med tanke på att han fixerat sig och sjunkit längre ned.