Jag har ju tidigare skrivit om hur Alexander fullkomligt hatar att åka vagn, det gick bra första… 4 veckorna ungefär men sen har han gallskrikit tills han nästan kräks av att ligga där i. Ett fåtal gånger har det funkat, men extremt få. Oftast har vi fått bära honom tills han somnar i famnen, för att sen lägga ner honom.

Nu tröttnade jag på det. Man blir så otroligt låst hemma om man måste vara två vid varje barnvagnstur och jag kände att det måste finnas något sätt – japp, byta till sittdel. Han har ändå börjat att sitta väldigt bra i övrigt, och har bra balans även när man ”släpper” honom.

Jag säger bara; vilken jävla succé! Han gnällde visserligen lite grann till och från men inget skrik. Han satt och nyfiket tittade på omgivningen tills han långsamt somnade. Vi försökte tajma så promenaden va i samband med att han ändå skulle ta en nap. Sen dess har det gått väldigt bra, varje tur vi tagit. Han blir lite ledsen i hissen ner, det är lite gnäll, men när vi kommit ut ordentligt är han mest nyfiken, somnar och sover i ungefär 25-30 minuter (standard oavsett vart han sover), och vaknar sedan och gnäller oftast inte något alls. Så. Jävla. Skönt.

Jag ville egentligen ha någon annans godkännande på att det var ok att byta till sittdel såhär tidigt, som den nervösa förstagångsförälder man är, men som en vän till mig sa; lita på dina egna instinkter och prova när du känner att det känns bra. Vi har också med en filt som han alltid sover med vilket underlättar verkar det som. Vi satte också dit ”Bobbo” och ”Doddo” (japp, numera kan man namnen på de små jäkla babblarna) som intresserar honom ibland, sjukt fula men är det något man insett så är det att barnet inte bara kommer vilja ha saker som man själv tycker är snyggt… Tyvärr.

Hursomhelst, SÅ lycklig över detta att jag nästan spricker. HURRA för sittdel!