Nu när hösten smugit sig på så tyckte jag att det var dags att fräscha upp barret. Jag ville ha någon härlig färg utan att det skulle bli för svårt att få tillbaka min riktiga hårfärg så fick bli lite rosa. Jag var lite sugen på att gå bananas och bara färga håret svart igen men kände att det tagit mig alldeles för lång tid för att få tillbaka min riktiga hårfärg så ville inte förstöra det.
Nej men alltså, hur fint? Jag är så nöjd!
Shit vilken grej det har varit att amma och vilken hatkärlek jag känt till det. Jag hade en idé innan Alexander kom om hur jag skulle älska att amma, hur mysigt det skulle vara. Det har minst sagt varit en bergochdalbana. När han väl kom och jag började amma sa jag att jag max skulle amma i 6 månader, inte mer. Tji fick jag.
Jag hade tur och Alex tog bröstet snabbt, och ville sutta hela tiden. Jag var inte beredd på det, och jag var inte beredd på att det skulle göra så jäkla ont - trots att han hade bra grepp. Det gjorde ont första, kanske 3 veckorna, och under den tiden fick jag även mjölkstockning som inte alls var kul. Men sen flöt det på.
Allra första amningen.
Tiden var kommen att sluta när Alex blev 10 månader. Jag hade successivt dragit ned på amningen, ett amningstillfälle i taget för att göra det hela skonsamt för både mig och honom. Vissa tog jag bort, vissa valde han bort själv. Tillfällena på dagen ersatte jag med mat, tillfällena på natten med vaggning och den sista jag tog bort var kvällsamningen, den precis innan läggdags för den kändes svårast.
Jag började introducera gröt i kombination med amning, först från båda brösten och sen från ett bröst för att till slut ersätta det helt med gröt (han vägrade helt välling och ersättning). Kvällen som jag tog bort amningen helt åkte jag hemifrån en stund innan så att Michael fick ge honom gröt och sköta läggning — och det gick utmärkt. Mycket bättre än förväntat och det kändes inte som att han saknade bröstet alls. Vi gjorde samma procedur dagen efter, sen gjorde jag samma rutin och det gick toppen. Han brydde sig inte om bröstet alls efter det, förutom att gosa in sig med handen men han ville inte längre amma. Så jäkla skönt!
Amma ett par dagar gammal vs allra sista amningen.
Mjölkstockning is a bitch. Jag fick mjölkstockning tre gånger under de 10 månader jag ammade, första gången precis i början som gjorde svinont, andra gången efter några månader men då var det mer bara lite ömt och det la sig ganska fort, och tredje gången när jag höll på och trappa ned och hade tre amningstillfällen kvar. Den tredje gången var värst. Jag kände hur det var spänt och ömmade i ena bröstet, tänkte att det skulle lägga sig bara jag fick pumpa lite men när jag sitter där och pumpar får jag plötsligt frossa och på en kvart fick jag 40 graders feber. Det var hemskt och la sig inte förrän två dygn senare.
Shit vad jag både har älskat och hatat amningen, så sjukt uppochned. Ibland har det varit supermysigt, fantastiskt och bara helt perfekta stunder och ibland har det varit frustrerande, jobbigt och rentav fruktansvärt. Det är väl som med allt som har med föräldraskap att göra, det har sina för- och nackdelar men fördelarna väger upp nackdelarna.
Som jag längtat efter ett rejält regnväder. Jag älskar sommar och sol, men det är så jäkla mysigt med regn, blixtrar och åska. Vi köpte en regnjacka till Alex för ett tag sen, som är alldeles för stor än så länge, men den är så söt. Var ju tvungen att köra på en gul så han liknar pojken i IT (fullkomligt älskar den filmen).
Jag hoppas hursomhelst att vi får några dagar med lite mysigt regnväder. Jag längtar lite efter hösten, som man alltid romantiserar alldeles för mycket visserligen. Jag vill ha tända ljus, och framförallt krypa in i mysiga koftor. Mys, mys, mys.
Han lyckades få med sig en galge på vägen ut och vägrade släppa den…
Shit. Ett helt år har gått sen du kom till oss. Ett helt år sen jag stod där på knä klockan 05.21 och tog emot dig själv och lyfte upp dig mot mitt bröst, och vi fick höra ditt skrik för första gången. Det känns på ett sätt att det var nyss du var pytteliten och konstant sov i min famn, samtidigt som det känns som att du alltid varit den spralliga busunge som numera springer omkring och bara vill leka.
Det här året har varit fantastiskt, rentav magiskt samtidigt som det varit frustrerande, rentav fruktansvärt vissa stunder. Det har varit ett tufft år, men också det, utan tvekan, mest givande. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle vara att va gravid, att föda ett barn och att sen ta hand om ett barn. Mycket har varit tufft, men så mycket mer har varit underbart.
Att få bli din mamma är det absolut bästa som hänt mig. Den lycka jag känner när du ler mot mig, när du skrattar, när du blir så stolt över något nytt du lyckats åstadkomma, när du ger dina underbara kramar och pussar, när du kommer fram och vill gosa, när du går fram till spegeln och ger dig själv en puss, när du stolt visar upp dina leksaker eller något annat du hittat och vill visa, eller när du gosar in ditt ansikte i mitt när du är nyvaken — den lycka du ger mig är obeskrivlig. Du är världens bästa unge, och jag älskar dig mer än ord kan beskriva.
Nyfödd liten groda vs 1 år
Nej men vänta lite… Har han alltså varit såhär pytteliten?
Vi styrde ju givetvis upp lite ettårskalas, dock uppdelat mellan familjerna pga Covid-19 givetvis. Jag gillar ju att styra med kalas och presenter, och ett färgtema var ju givet att ha så fick bli blått och guld.
Jag bakade två tårtor, en äppelkaka i form av ett lejon och en lite mer vanlig tårta i form av en elefant. Båda två är gjorda med inspiration från fixasjalv.se, som förövrigt släppte en bok nyss som är full av föräldrahacks som man bara måste ha om man har barn. Jag kan varmt rekommendera den. Hursomhelst, tårtorna blev helt okej till utseendet men framförallt väldigt goda.
“Ge mig tårtaaaa!”
Han blev så bortskämd med massor av fina presenter! Vi är så tacksamma för alla som kom för att fira honom, för alla fina presenter han fick och för alla som hört av sig och gratulerat. Det blev en toppenbra första födelsedag och vid läggdags var han helt slut och somnade på några minuter.
Det känns visserligen inte som så mycket sommar just nu, eftersom blåsten varvas med regnskurar men ändå. Just nu hänger vi i huset i Västervik och försöker fixa klart lite projekt vi har, som att olja in trallen och sånt skoj.
Alex växer GALET fort nu känns det som. För ett tag sen tog han sina första steg utan stöd, han är liksom ingen bebis längre. Jag kan inte förstå att han blir 1 år om typ 1,5 månad. Det känns som det var nyss man hejade på honom när han försökte få nacken stabil och nu hejar man på honom när han nästintill springer fram med gåvagnen. Min stora lilla pojke.
Delar med mig av lite bilder från när vi var i Stockholm sist.
