Alla som är föräldrar ser alltid till att följande grejer är avcheckade innan de går ut med sitt barn:

Att barnet är mätt.
Att blöjan är bytt.
Att barnet har kläder efter väder.

Man glömmer kanske att äta något själv eller ta på sig en mössa, men barnet har alltid fått vad den behöver. Det är basic och alla borde förstå att man som förälder har koll på ovan grejer, kan man ju tycka iaf. Dock finns det ändå människor (läs oftast äldre damer, ibland även äldre män) som prompt ska fram och börja fråga ut en om man faktiskt har koll på sin bebis.

Häromdagen tog jag en promenad med Alex i bärsele. Jag hade (precis som alltid annars) sett till att han va mätt, hade torr blöja och tillräckligt med kläder. Trots det var han gnällig - varför? Vem vet, ibland är bebisar gnälliga trots att man gjort allt bekvämt för dem. Chockerande, I know.

Ibland tar det 10-20 minuter av gnäll innan han vill somna i bärselen. Det var en sån dag även då. Jag går omkring och plötsligt dyker en äldre dam upp bredvid mig, smått andfådd efter att ha gått ikapp mig.

”Jag tyckte jag hörde en liten en!”
”Ja, han är lite sur, hehe.”
”Men vad kan det vara då? Är han hungrig?”
”Nej det är han inte.”
”Är han kall då? Fryser han?”
”Nej det gör han inte. Han är bara lite allmänt sur.” Säger jag, nu lite surt.
”Jaså.. jaha..” Med lite lätt dömande ton.

Jag bestämde mig sen för att öka takten ännu mer och gå åt ett annat håll. Det är ändå lite roligt hur främmande människor känner att det är okej att gå fram till någon och ifrågasätta på det sättet. Jag hade aldrig gjort det, jag förutsätter att föräldrar har bäst koll på sitt eget barn (sen finns det givetvis de som inte har det men överlag). Om man inte ser ett uppenbart fel, låt säga att jag hade haft honom i bärsele med en kortärmad body i minusgrader, så förutsätt att den förälder du ser har full koll på barnet även om det gnäller.