Att få bebis att sova själv

Sedan Alexander kom så har han sovit på mig. Jag har alltså haft honom på mitt bröst vid varje sovtillfälle i 3 månader. I början sov han ju runt 20 timmar per dygn, på senare tid omkring 16-18h. Ni kan ju tänka er hur låst jag varit, och när han dessutom passerade 7 kg blev det ju lagom tungt att ha liggandes på magen i flera timmar i streck. Detta har varit vårt största problem, då han annars varit väldigt snäll bara otroligt mammig.

“Men bara lägg ner honom!” “Det är bara att öva!” Vi har fått höra det mesta, vi har försökt det mesta, ingenting har fungerat. BVC har dessutom hela tiden sagt att det i princip är onödigt att försöka få några rutiner innan 3 månader. Har vi lagt ner honom så har han vaknat direkt, eller efter någon minut.

MEN… Det känns som att vindarna vänder. Senaste typ två veckorna har jag ligg-ammat honom, och efter att ha sövt honom för natten lagt honom bredvid mig i sängen. Det har fungerat bra. Jag körde även samma metod på dagarna i början, där vi låg bredvid varandra i sängen.

3 månader, 6 dagar gammal.
Senaste veckan började jag försöka med att han skulle ta sina dags-naps ensam. Jag preppade genom att göra en provisorisk “myspöl” i soffan med täcken och filtar, la också dit en tröja som jag haft på mig och svettats lite i. Jag la också dit en varm vetekudde. Jag ammade honom, sövde honom gungandes på pilatesbollen (as usual) och la sedan ner honom. Första gången vaknade han direkt, så fick jag börja om på nytt men försök nummer två lyckades. YAAY! Jag fick vid vissa tillfällen stoppa in nappen igen och vysha lite men första dagen sov han totalt 2 timmar och 20 minuter helt själv. Ni förstår ju min lycka!

Han är givetvis under uppsikt hela tiden.

3 månader, 9 dagar gammal.
Efter fyra dagar med att köra naps ensam tänkte jag att det var dags att prova på nattningen. Jag ammade honom, vaggade honom sedan till sömns på pilatesbollen och la ner honom i sängen. Han började gnälla nästan direkt så gick in, la mig bredvid och stoppade in nappen om och om igen, tills han verkade sova ordentligt. Jag låg väl där i kanske 40 minuter. Sen sov han! Flera gånger öppnade han ögonen men somnade om på egen hand (stirrade i babymonitorn). Han sov i 2 timmar själv innan jag va tvungen att gå och lägga mig också men han märkte inte ens när jag kom och la mig. SUCCESS!

Nu har vi bara provat detta två nätter, och natt nummer två gick lite sämre. Jag fick amma honom en andra gång innan han somnade ordentligt men han låg sen själv och sussade så sött. Det är en sån enorm lättnad jag känner just nu. Från att ha varit totalt låst i 20 timmar per dygn till att faktiskt bara kunna sitta och äta en macka i lugn och ro eller gå på toa lite enklare, det är faktiskt galet hur mycket det höjer humöret. Jag vet att vi kommer ha nätter framöver som är kaos, vissa dagar och nätter kommer han säkert tvärvägra att sova själv, men framstegen som vi gjort bara senaste veckan känns så SJUKT bra.

Vad som faktiskt behövdes i BB-väskan

Jag fixade en låååång lista på allt som behövdes i BB-väskan till mig, Alex och Michael men det var ju långt ifrån allt det som faktiskt behövdes när det väl var dags. Jag tänkte gå igenom en kortare lista på vad som faktiskt behövdes och användes när vi väl var där.

Under själva förlossningen:
- Högtalare.
- Något du tycker är gott att dricka & äta.
- Tofflor.
- Kamera. Jag är så glad att vi har allt på film, för man glömmer mycket.

Att ta med iPad med filmer, tidningar etc för att sysselsätta sig var helt onödigt - iaf för mig. Innan epiduralen kunde jag inte fokusera på annat än värkar, sen när epiduralen kickade in hade man ändå fullt upp med att bara försöka röra på sig och försöka äta något.

Efter förlossningen, till mig:
- Ett par sköna, stora mjukisbyxor.
- Kimono.
- Stor skön hoodie med dragkedja.
- Stora trosor.
- Hårtofsar.
- Mjukt toapapper.
- Läppbalsam.
- Tandborste & tandkräm.
- Amningsbh & amningslinne.
- Tuggummi.
- Amningskudde.

Jag gick ärligt talat bara runt i nättrosor man får där, med de stora bindorna man får på plats. Det var för varmt för att ha på sig något tack vare ingen AC på rummet, så klädde bara på mig när vi behövde gå ut från rummet. Jag blödde så mycket så det blödde igenom hela tiden, så hade bara varit onödigt att förstöra massa kläder. Däremot något skönt att åka hem i är ett måste! Iom att det tar några dagar innan mjölken rinner till så var även inlägg var onödiga för mig.

Några timmar efter lilleman kommit ut.

Fick tipset på förlossningskursen att amningskudde va onödigt och det räckte med någon vanlig soffkudde - men nej. Att köpa en amningskudde när vi kom hem var det bästa jag gjort, det är bara krångligt att styra med kuddar och stöd behövs. Sen rekommenderar jag varmt ligg-amning, fick tipset själv och det underlättar verkligen nattetid.

Amningskudden är så skön att ha, även när han inte ammar utan bara somnat i famnen.

Till bebis:
- Pyjamas med dragkedja, gärna med dubbel dragkedja så man kan öppna både nedifrån och uppifrån. Vi var där i 2,5 dagar, så kanske 3-4 pyjamaser (ifall olyckor händer). Det var väldigt varmt när han kom och rummet hade inte AC så han va bara i blöja mestadels av tiden, tog bara på honom när vi gick ut.
- Tunn mössa, oavsett årstid.
- Några strumpor.
- Filtar & snuttis som man sovit med innan.
- Babyskydd.
- Babynest, nu ville han ju inte sova i det men får man en bebis som kan sova i det så är det ju guld värt att ha.
- Ev en fin outfit att åka hem i, isf en omlottbody och ett par byxor.
- Libero wipes.

Alltså keep it simple. Det praktiska är det bästa, därav tycker jag att pyjamas med dragkedja är det enda man behöver i början typ, även när man kommit hem. Vi köpte alldeles för många bodies som vi inte ens använt, för pyjamas, sparkdräkt och onesies är det allra bästa av praktiska skäl. Wipes var ett måste att ha med sig då det inte fanns, iaf inte där vi var och barnbeck är inte det lättaste att få bort.

Alex, när han för första gången åkte hem.

Första tiden med bebis

Nu har vi varit föräldrar i 8 veckor och är fortfarande såna jäkla nybörjare, men man börjar greppa det och för varje dag som går så blir det lättare och lättare. Jag tänkte skriva lite om hur jag upplevt dessa första veckor som förälder, ett ärligt inlägg då jag tycker att det bara är taskigt att låtsas som att första tiden är som att gå på rosa moln.

När folk i ens närhet säger “passa på att njut nu av bebisbubblan nu!” så kan jag bara säga att absolut, det är en slags bubbla men det är ingen bubbla man njuter av. Missförstå mig rätt, man njuter absolut av de mysiga stunder man har men man kan inte njuta hela tiden. Att få barn är jobbigt, frustrerande och sömnbristen är svår att ens greppa — sen finns det stunder där det är jättemysigt. Jag tänkte iaf gå igenom vecka för vecka.

Vecka 1: Den absolut jobbigaste veckan, utan tvekan. Oavsett hur din förlossning har gått så är det påfrestande för både kropp och psyke att gå igenom. Jag var skapligt trött efter min nästan 26 timmar långa förlossning, dessutom hade man ju inte sovit så bra veckorna innan förlossningen heller. Jag var i en blandning av chock och lyckorus första timmarna, tills epiduralen gick ur kroppen och jag insåg hur ont jag faktiskt hade i de nedre regionerna.

Jag fick andra gradens bristning, standard för första gången, och fick sy några stygn (jag minns faktiskt inte hur många). Det gjorde ont att kissa, detta var ett måste att göra i duschen med varmt vatten, och ont att sitta ned. Att göra nr 2 var omöjligt. Jag tyckte dock inte att eftervärkarna gjorde ont, som lite lätt mensvärk så det var ju iaf något.

Ca 3,5 timmar gammal.

Alla sa: ”Åh, första dygnet sover bebisen bara så passa på att sova” – pfft, inte vår bebis. Han ville sutta på tutten ofta första dygnet (och sen bara ännu mer) och det blev inte mycket sömn. Jag tror jag snittade kanske 1-3 timmar sömn per dygn första veckan, då vår lille pojk bara ville (och fortfarande vill) sova på mig dessutom och man var livrädd för att sova med honom på sig. Barnmorskan som kom hem efter en vecka var lite orolig över hur grå jag var i ansiktet.

Dag nr 3 kom baby blues som en käftsmäll. Ångesten var brutal och jag kunde plötsligt brista ut i gråt och visste inte vart jag skulle ta vägen. Baby blues är vanligt, endast hormonellt och kommer oftast dag 3 - hade noll koll på det - men är viktigt att hålla koll på. Det höll i sig i någon vecka, höll i sig några timmar per dag, men gick till slut över.

Förbered dig på: extremt lite sömn, att tiden är påfrestande för både dig och din respektive, att saker och ting kommer göra ont, att baby blues kan hända.
Tänk på: det kommer bli bättre och gläds åt de stunder då du känner ren lycka för bebisen. Oroa dig inte om du inte känner ”kärlek vid första ögonkastet”, jag tror få faktiskt gör det på riktigt - men en stark kärlek kommer att växa fram!

3 dagar gammal.

Vecka nr 2: Denna vecka var också jobbig. Det gjorde fortfarande ont nere i fiffi så värktabletter var ett måste, sen fick jag även lätt mjölkstockning i ett par dagar, hemorrojder och nässelutslag. Jag kände att det var för mycket och en dag när jag hade allt och dessutom brände mig på kokande vatten brast jag ut i gråt och var bara tvungen att åka hemifrån en stund. Det kändes bättre efter en liten stund och ju fler dagar som gick, ju fler onda saker som försvann desto bättre blev såklart humöret och tålamodet.

9 dagar & fick plats under en liten ansiktshandduk.

Denna vecka hade jag också lärt mig att sova med Alexander på mig vilket gjorde allt mycket lättare och jag fick mer sömn, vilket var välbehövligt. Allt var fortfarande så nytt men man började sakta men säkert känna sig mer bekväm med allt.

Förbered dig på: en vecka som är lik den första, fast bättre.
Tänk på att: be om avlastning innan det blir för mycket och påminn dig om att det blir bättre.

12 dagar, lilla grodan.

Vecka 3, 4 & 5: Vi började sakta men säkert lära oss mer om Alexander och stunderna av mys och lycka blev fler. Michael tog med honom på barnvagnsturer i 2-3 timmar per dag så jag fick en stund för mig själv, vilket var guld värt då han denna vecka kom in i en morsgris-fas (han är fortfarande en riktig morsgris) och vägrade bli tröstad eller sövd hos någon annan än mig, alternativt i rullande vagn.

Vi försökte lägga ned honom i babynest och annat men han bara vaknade direkt och ville vara i famnen. En bebis med väldigt stort närhetsbehov helt enkelt. Man märkte runt vecka 4-5 att han blev mer med, började fokusera lite mer och jag fick första leendet häromkring - vilket var guld! Dessa veckor kändes lättare och lättare, och man började bli lite mer van. Man hade lärt sig att bli mer praktisk och göra saker och ting mycket snabbare än tidigare, typ sådant som att duscha.

Lite mer än en månad & bara så cool.

Förbered dig på: att det nu kan bli lättare men alla bebisar är olika så det behöver inte stämma för dig, och vad du än gör - kolla inte familjeliv när du undrar något. Prata hellre med vänner och BVC.
Tänk på att: bebisar skriker. Det låter banalt, men vi var inte beredda på hur mycket en bebis kan skrika och vi tänkte att vi måste göra allt för att tysta på en gång, det tog ett tag att inse att de skriker ju faktiskt och det är deras sätt att kommunicera. Man fick sjuk ångest i början när han skrek, men det går över.

Vecka 6 & 7: Allt kändes mycket bättre, man började sakta greppa här att man faktiskt är förälder och Alexander kändes mer som en riktig människa. Han höll upp huvudet jättebra och log flera gånger per dag. Det var fortfarande frustrerande tillfällen varje dag men det började skifta - fler mysiga tillfällen, färre jobbiga.

Ca 6,5 vecka gammal & min lilla groda börjar bli stor.

Vecka 8: Alexander är mycket mysigare, han ler och har vid några tillfällen skrattat lite grann - SÅÅÅ gulligt! Han är nyfiken på allt runtomkring, han reagerar när man busar med honom, är jättestark i nacken (och överlag) och sover just nu bra på natten men sämre på dagen.

Det är sällan man blir irriterad nu, tålamodet är mycket bättre. Han är en väldigt snäll bebis, så vi kan inte klaga. Tyvärr sover han fortfarande bäst på mig, men genom att ligg-amma har jag ibland fått honom att sova bredvid istället - men vi kämpar på och hoppas snart att han kan sova lite mer för sig själv. Jag påminner mig själv om att det snart kommer en tid då han inte kommer vilja sova på mig alls, och då kommer jag sakna det.

Han är en så fin kille och vi har haft sån tur att ha fått en frisk, välmående och lugn pojke! Jag börjar förstå nu vad alla menat när de sagt att man inte kan förstå kärleken man känner för sitt barn förrän man får en egen.

8 veckor, det är sjukt hur snabbt tiden går & hur mycket han växer.

Oavsett hur jobbigt man än känner att det är (och det är sjukt jobbigt) så är det ju, klyschigt nog, värt det. Det finns inget som kan mäta sig med lyckan jag känner när Alex ler mot mig, och jag älskar honom mer och mer för varje dag som går.

Idag va vi på koll hos BVC, han har vuxit 3,5 cm sen sist och har gått upp över 1 kg. Han fick även rotavirusvaccin, väldigt skönt och så najs att de har ett vaccin som ges i munnen och är sött, istället för en spruta.

Vi är redo för dig bebis

Senaste tiden har det varit fokus på att preppa inför vår lilla sons ankomst och nu känns det som att vi kommit i fas ordentligt. Dagarna har bestått av att preppa med nödvändiga prylar, städa och vila. Jag har även städat upp bloggen, då flera inlägg blev lite konstiga när jag flyttade den, särskilt bröllopsinläggen men nu går de att läsa igen!

Hur som helst, skötbordet är redo, sängen är redo förutom att vi saknar någon slags mobil och spjälskydd, vi har kokat nappar, tvättat kläder och BB-väskorna står redo. Mentalt är vi väl så redo man kan bli tror jag. Givetvis blossar lite nervositet upp då och då, det vore väl konstigt annars, men mestadels av tiden känner vi oss båda lugna.

Jag känner att det bara är dumt att gå och oroa sig för saker man har noll kontroll över, det tar bara onödig energi. Hur förlossningen kommer vara eller hur vår bebis kommer vara när han kommer ut är utom min kontroll totalt och det är bara onödigt att oroa sig för mycket — vi får helt enkelt ta det som det kommer! Jag tänkte dela med mig av en ny liten graviduppdatering när vi gått in i vecka 38.

Vi får se exakt vad man känner är bäst att ha vid skötbädden, men hittills har vi i alla fall tagit det som känns rimligast så som blöjor, wipes, tops, krämer, oljor, tvättlappar i tyg… Ja lite smått och gott som man kan tänkas behöva ha i närheten helt enkelt.

Länkar: Skötbädd | Korgar för blöjor | Förvaringskorgar

Hur söt mobil? - Länk: Angela Panda Musikmobil.

Vi får se hur vi gör med bäddningen när han tittat ut, beror ju på hur pass varmt det är etc. Hittills har vi i alla fall lagt ned babynest med kudde, en filt och ett gosedjur så det ser lite mysigt ut. Själva spjälsängen är till för att man ska kunna ha den intill sängen, så man fäller ned ena sidan. När han sedan blivit för stor för den så kan man ha den som soffa i hans rum — så smart!

Länkar: Spjälsäng | Babynest | Filt

Hur gulligt är det att hänga upp bebiskläder? Jag avskyr att tvätta kläder i normala fall, men när de är i miniformat är det annorlunda!

Länk: Klädställning

Länk: Aykasa förvaringskorg

Vi har lite olika nappar så får vi se vilken typ han gillar bäst - om han nu tar napp dvs.

Väskorna är redo - nu inväntar vi bara bebis!

Smått & gott i bebisrummet

Jag älskar ju att köpa bebisprylar, det är ingen hemlighet och ännu mer nu när jag kan göra det till min egen bebis. Att fixa ett barnrum åt honom redan är ju egentligen ganska onödigt, men då vi ändå spenderar lite semester i vårt andra hem i Västervik tänkte jag att man kan passa på att börja lite smått åtminstone.

Vi har under en ganska lång period shoppat en hel del, mestadels grejer till Stockholm dock, och sen har vi turen att ha så fina vänner som skänkt oss vissa saker som de själva inte har behov av längre. Jag tänkte gå igenom några av favoriterna i rummet hittills!

Keep in mind… Det är alltså inte klart och fler saker ska ju tillkomma för att göra det komplett men det får bli när det börjar bli lite mer nödvändigt.

En bordslampa.
Den här lampan är från By On och är inspirerad av Narnia. Vi båda fastnade verkligen för den, den är ju bara så himla fin!

Den lyser verkligen så fint när det är mörkt.

Skötbord.
Vi har skapat ett litet “sköta-hörn” med plats för att sköta blöjbyten etc och för att enkelt kunna förvara mycket grejer. Det är begagnade skötbord båda två som vi bara målat om. Jag har fastnat för luftballonger och gillar verkligen denna skötbädd från Beemoo, vi har samma både i Västervik och Stockholm. Vi saknar dock en fin mobil att ha över, men jag tycker det är så svårt att hitta någon fin… Vi får väl se vad det blir i slutänden.

Jag har också fastnat för förvaringslådor från Aykasa, de finns i flera färger och olika storlekar och är perfekta för förvaring av allt från blöjor till leksaker. Jag gillar också de söta små förvaringskorgarna från Minitude, än så länge har jag bara stoppat ned lite random grejer där i, har inte bestämt mig exakt vad som kommer passa bäst där i.

Födelsedagståg.
Att redan ha ett födelsedagståg kan verka konstigt kanske… Men vi gick omkring på Illums Bolighus och fick syn på det här från Konges Sløjd och kunde bara inte hålla oss. Hur fint?

Det här var några av favoritgrejerna i bebisrummet iaf, det är ju som sagt inte alls klart vilket heller inte är nödvändigt ännu men det ska bli så kul att göra klart framöver! Spjälsängen står där inne nu, men den ska ju in i sovrummet innan vi åker tillbaka till Stockholm så den är redo nästa gång vi kommer ner hit.